Om boken: år / Jag kastade mitt vapen i snön, böjde mig över den sårade soldaten och tittade in i hans svullna livlösa ögon. Vänlighet var synlig i dem, så verklig och levande att mitt hjärta förrädiskt hoppade över ett slag, och utan att själv märka det började jag gråta. – Oroa dig inte, allt kommer att bli bra nu. Ingen kommer att kunna störa oss längre. Kriget ligger bakom mig”, viskade jag med darrande röst och kramade hårt om hans orörliga handflata och kände hur värmen snabbt lämnade den..